Södra Hallands Släktforskningsring

Arkiv för kategorin ‘Tänkvärt’

Amerikadrömmen som krossades.
av Margit Nilsson, Gårstaberg

Hans Wallgren föddes 1825 i Värestorp, Ränneslöv och var son till torparen Jöns Peter Wallgren och hustrun Lusse Jonasdotter på torpet Ljunghuset på två tunnland.

Lusse hade varit gift en gång tidigare och Hans hade hade halvsystern Johanna. Han blev 1845 åbo i Värestorp och gifte sig 1847 med Anna Håkansdotter (ibland Svensdotter, då hennes far hette Sven Håkan Nilsson). Hon var från Mellby 10 i Laholms Landsförsamling. De fick tre barn, Nils Peter 1848, Lofvisa 1850 och Johanna 1853. Vad som gjorde att de beslöt att emigrera till Amerika är inte känt, kanske var fattigdomen för stor då Hans hade 1851 lämnat gården i Värestorp och blivit dräng hos systern Johanna och svågern Nils Peter Olsson i Edenberga. I juli 1854 tar Hans och familjen förhoppningsfulla sig den långa vägen till Göteborg för den okända framtiden.

Samma år reste ett dussintal andra personer, också från Edenberga och sex personer från Ränneslöv, till Amerika. En familj, N P Nilsson, skrivna på socknens slut, vände i Göteborg.
Familjen Wallgren drabbades dock av en katastrof, då hustrun och två av barnen dog, troligtvis av någon smittsam sjukdom, i Göteborg. I husförhörslängden står ” Resan blef därför ej utaf”. Hans och dottern Lovisa gör den tunga resan hem till Ränneslövs församling igen. Där hade de ingenting att återvända till.

Hans blir först dräng hos Gunne Svensson på Edenberga 10 och sedan hos Nils Peter Olsson på Edenberga 1. Där lämnar han 1856 Lofvisa och flyttar till Brunnby i Skåne för att arbeta. 1859 kommer han tillbaka men återvänder till Brunnby. Lofvisa blir kvar. 1862 blir Nils Peter Olsson i Edenberga åbo i Ålstorp 4 och Hans Wallgren flyttar in och återförenas med dottern. Två år senare, när Lofvisa är 14 år fyttar hon som piga till åbo Pål Mattisson, Mellby 10, där hennes mormor kvar bor som änka. 1868 flyttar också Hans, denna gång till Östra Brohuset, Staffanstorp, också i Ränneslövs församling. Lofvisa stannar i Mellby till 1873 då hon flyttar till Kyrkogatsroten i Laholms stad och året därpå till Helsingborg. Där försvinner spåren, kanske emigrerar hon, till Danmark eller Amerika.

Hans blir kvar i Brohuset och försörjer sig på diversearbete till 18840509 då han söker utresebetyg till Amerika och kommer denna gången i väg, nästan 30 år efter förra försöket. Kanske är då Lovisa redan där, för vad lockade annars Hans som nu var i 60-års åldern? Kanske finns det någon som har svaret?

Jämmer och elände
av Gun Bergenfelz
(Observera att detta är skrivet för 5 år sedan, men samma gäller idag, nästan… Fast bensinen kostar över 13 kronor och dotter bor i Malmö)

Vi nutidsmänniskor är ett klagande släkte. Fast vi har det så bra, ska det jämt klagas. Som släktforskare undrar man om det klagades lika mycket förr i tiden?

Bilen pajar, bensinen är för dyr, gatorna är för guppiga, rondeller för snäva, mm, mm.
Kan det vara så att hästen, (om man nu var så lyckligt lottad att man hade någon häst…,) var trött en dag och inte ville gå någonstans, havreskörden slog fel så det inte blev så mycket mat till hästen. Fast när det gäller vägarna (?) får jag för mig att dom var nog lika guppiga förr som nu. I alla fall Kristianstadsvägen i Laholm…..

Sen är det, det här med elektriciteten. Vad strömmen är dyr!!! Den går upp hela tiden. Elräkningarna blir större och större. Om man tar en bild på jordklotet uppifrån någon satellit, kan man se storstäderna lysa flera tusen mil upp i rymden.
Tänk när det inte fanns någon el! Då svävade vårt mörka och tysta klot genom rymden. Stearinljusen flämtade i stugorna. Eller vaxljus eller talgljus, vad som fanns. I spisen eldades det med ved, för värmens skull och inte som nån mysfaktor.
Till och med min mamma, som bara är 75 år, fick när hon var barn, gå flera mil ibland för att hitta nån ynklig liten vedpinne till pannan, så att hon och hennes mamma och syskon inte skulle förfrysa.

Och så har vi då klagoobjektet nummer 1. TV:n. För dåliga program! Idol juryn är kass! Vädret är botten, hur kan dom ha sååå fel? Bara en massa såpor. För mycket kultur. För lite sport. För mycket sport. Suck! Den går ju att stänga av!!

Barnen är ute och suddar, tittar för mycket på TV, läser inte läxor, alkohol – och drogintaget bland ungdomar i Laholms kommun är bland det högsta i hela Sverige….. Hur ska det sluta? Vad gör man som förälder? Hur ska man orka ta hand om sina barn, när man har heltidsjobb. Måste gå på gympa två gånger i veckan. Har 10 TV serier som man följer. Nu minns jag inte exakt hur mycket, men en förälder pratade med sitt barn igenomsnitt ca 11 minuter per dag. Suck igen!

I går satt jag och kollade husförhörslängder och hittade en familj som skulle ha 7 barn, fast i husförhörslängden fanns inte något barn. Mystiskt tyckte jag och kollade i dödboken. Alla barnen hade dött. Nån blev ett par dagar, nån en vecka, nån ett par månader, men inte någon av dom blev ett år! Hur klarar man sånt? 7 barn på 10 år. Alla borta. Ännu mer suck! Sen dröjde det fyra år till nästa barn, som faktiskt överlevde och blev anfader till välkänd sydhallänning….. Så kan det gå, släkten följa, släktens gång, eller vad det står i psalmen.

I helgen ska jag tanka bilen – alltså jag kommer ihåg när bensinen kostade 98 öre litern, nu är det ju 9,80 litern…..
Kolla TV – jag gillar Idoljuryn, men annars är det mesta kasst…..,
köra äldsta dottern till Landskrona – kan hon inte ta tåget….,
Nä, nu får jag väl skärpa till mig!
Det kan hon inte för jag vill faktiskt träffa och umgås med henne, även om det bara blir en timme i bilen, men det är ju betydligt bättre än medelvärdet. på 11 minuter…..
Sen ska jag nog röja i trädgården och i alla fall lite tyst för mig själv, svära över ogräs, löv och sork som käkar upp alla mina blomrötter. Och som lite krydda ska jag nog leta vidare bland människorötter, för att komma längre bak i antavlan……..

På spaning efter Nils Adamsson
av Gun Bergenfelz

En liten historia om att man aldrig ska ge upp, och hur god nytta man kan ha av Internet i sin forskning.

I min antavla fanns en glugg efter Nils Adamsson, som var min morfars farmors far. Jag visste att han var född ca 1761 och att han dog 1817 i Hasslöv. Han var gift 2 gånger, med Gunnel Påhlsdotter och med Catarina Hansdotter. Han bodde i Torbjörahus i Östra Karup. Men var kom han ifrån och var, var han född? Och var fanns pappa Adam?

Steg 1 – Jag lusläste husförhören, inga direkta ledtrådar. Vad jag upptäckte var att Nils kallades ”skomakargesälle, ärborne och konsterfarne”. Det lät flott för en vanlig skomakare. Och på ett ställe ett mer exakt födelsedatum, som skulle vara 30/4 1763.

Steg 2 – Jag kollade faddrar. När ett av hans barn föddes var prästens dotter i Östra Karup demoiselle Anna Laurentia Schonberg gudmor. När hans första barn Anna Catharina döptes, fanns bland faddrarna hattmakarmästaren i Laholm, Fredrik Wilhelm Adamsson. Aha! Kan dom vara syskon?

Steg 3 – Jag kollade upp Fredrik Wilhelm. Läste husförhör. Hittade ingen födelseort där heller. Bara datum, född 1755. Barn: Anna Stina, Göran Peter och Ellena Sophia.

Jaha! Då var dom vanliga vägarna slut. Jag började söka på Internet och fundera över namnet Adamsson.

När Fredrik Wilhelms dotter Ellena gifter sig med prästen i Knäred Michael Lidbeck, kallas hon för Ellena Adamsson. Då är det inte ett patronymikon utan ett släktnamn. Då var det kanske inte så konstigt att jag inte hittade någon Adam.

Jag mailade Dagmar Mannerbäck i Ängelholm och Bertil Koch som rekonstruerat Båstads kyrkböcker för att kolla om dom sett någon Adamsson i Båstad. Men nej. Däremot fick jag ett långt mail från Sven Lidbeck i Täby, nämligen 17 A4 sidor om hans släkting Fredrik Wilhelm Adamsson. Men inte om några föräldrar.

Jag kollade för skojs skull Lokalhistorisk Databas på Internet och sökte på Adamsson. Där fanns många sökträffar på Adamsson! När jag kollade dessa visade det sig vara en hattmakarmästare Jöns Adamsson i Varberg. En hattmakare!!

Jag gick in på Internet och kollade Hallands vigselregister på Demografisk Databas Södra Sverige. Där fanns 10 st Adamsson. Jag började med Jöns i Varberg. Han gifte sig 1803. Jag läste husförhör igen, men där stod inget om födelseort på Jöns Adamsson. Han fanns inte i Varberg före 1803. Suck! Men hans son hette Göran och det gjorde Fredrik Wilhelms son också.

Jag kollade nästa Adamsson. Frantz Olaus i Falkenberg. Jag blev lite förvånad när jag såg hans yrke, hattmakare. Hmmm. Dom måste vara släkt!!

Jag kollade återigen DDSS, fast denna gång födelseböcker. Där upptäckte jag att Frantz Olaus var född i Ystad och pappan hette Jöran…… Kan min ur-Adam heta Jöran? Dessutom var Jöran Adamsson – hattmakarmästare!

Det verkade som om jag verkligen var på rätt spår. Jag lusläste återigen föddeböcker och faddrar fast nu i Ystad. Och kollade vidare på DDSS. På ett ställe fanns en fadder Adam Pettersson, hattmakarmästare. Finns det trots allt en ur-Adam?

Efter mycket läsande av kyrkböcker, mantalslängder och Internet visade sig följande:

Hattmakarmästare Adam Melchior Pettersson i Ystad, född ca 1702
Barn i 1:a gifte bl a
hattmakarmästare Jöran Adamsson i Ystad, född 1738
hattmakarmästare Fredrik Wilhelm Adamsson i Laholm , född 1755
Barn i 2:a gifte bl a
Skomakare Nils Adamsson i Östra Karup, född 1762-04-19

Barn till Jöran Adamsson: bl a
Petter Adamsson, hattmakare i Malmö, född 1765
Frantz Olaus Adamsson, hattmakare i Falkenberg, född 1771
Och förmodligen också Jöns Adamsson, hattmakarmästaren i Varberg född 1774, men det har jag inte hunnit kolla än.

Hade jag inte haft hjälp av Internet, hade jag aldrig kunnat ana att Nils var född i Ystad.

I alla fall ända tills den dagen då Margit visade mig en militärrulla från Landskrona. Där fanns soldat Nils Adamsson, född i Ystad……….