Södra Hallands Släktforskningsring

Arkiv för kategorin ‘Tänkvärt’

70-års sekretess
av Gun Bergenfelz

Som släktforskare kommer man efter ett tag på att det är mycket lättare att hitta en massa nya släktingar på 17–1800-talet än på 19–2000-talet. Om man inte har ett lite ovanligt namn och har bott på samma ställe i många år.

Min mormors bror hade fyra flickor. Två var gifta och två ogifta. Den ena gifta systerns barn fanns med på Sveriges befolkning 1970. Men på den andra systern fanns det inga barn. Ok, så var det slut där.

2007 ringer en man till min morbrors fru och undrar om dem är släkt? Jo…..??!!

Då hade han letat i telefonkatalogen efter sin mammas kusiner, och eftersom min morbror hade ett lite halv ovanligt namn och bodde i samma församling som han var född i, så tog min nya släkting Bengt en chans och ringde. Och visst är vi släkt! Bengt är född 1946, och bor inte hemma 1970. Inte så konstigt att jag inte visste att han fanns.

Eftersom Bengt är en lika entusiastisk släktforskare som jag, har han hittat massor av nya släktingar på min mormors sida. Och vi har gjort spännande och roliga resor runt i släktingarnas fotspår. Bland annat en mycket trevlig resa till Ekhult i Markaryd. Då vi också passade på att besöka Markaryds kyrka och beundra det vackra korfönstret, som är skänkt till kyrkan av Henning Anderson. Som då är kusin till min mormor. Henning emigrerade till USA 1911. Men eftersom han tydligen inte ville lämna sin hembygd riktigt, är han och hustrun begravda på Markaryds kyrkogård.

Så kontentan av detta är att man nog inte ska ge upp så lätt som jag gjorde. Ring till folk! Någon gång kommer du till rätt person.

Henning Anderson

Korfönstret i Markaryd kyrka

Serendipity
av Gun Bergenfelz 

Något som alla släktforskare råkar ut för, förr eller senare är serendipity.
Så här står det på Wikipedia:
Serendipitet är ett ord myntat av den brittiske författaren Horace Walpole, i ett brev till Horace Mann skrivet den 28 januari 1754. ”Denna upptäckt är förvisso nästan av den typen jag kallar serendipitet, ett väldigt uttrycksfullt ord.” Ordet hade han fått från vad han kallade ”enfaldig saga med namnet ‘Tre prinsar från Serendip’ (nuvarande Sri Lanka); där deras högheter drog fram gjorde de ständigt, genom tillfälligheter och skarpsinne, upptäckter av sådant de inte var ute efter”.
Den ursprungliga betydelsen av ordet var förmågan att ta tillvara upptäckter som man kommit över av en tillfällighet när man varit ute efter något annat, men idag avses ofta själva föremålet för upptäckten. 

Jag har ett eget exempel. Jag skulle ner till vår skrubb i källaren för att hämta något, nu minns jag inte vad. Och då stod där tre personer fördjupade i en pärm. En äldre dam, och en man och en kvinna, något yngre. Jag var klar med mitt ärende och skulle gå, när jag hörde en av dem säja ….Mariagården….. Jag stannade till och frågade – Ursäkta, men sa ni Mariagården?
Mariagården i Lilla Tjärby är nämligen döpt efter min farmor Maria och jag blev lite nyfiken. Det visade sig då att den äldre damen var från USA, och att en Maria hade bott på gården i slutet av 1800-talet, och att denna Maria var farmor till den äldre damen. Och de trodde då att Mariagården var döpt efter henne. Min farfarsfar köpte gården 1904 när den första Maria dog och jag hade i min ägo originalbouppteckningar efter denna Maria. Detta sa jag till den amerikanska damen. Och undrade om dem ville ha dokumenten, eftersom jag inte var släkt, behövde dem.
Jag stack hem och hämtade en hög med gamla dokument och lämnade till damen som blev överlycklig. För att inte tala om mig själv.
Tänk när hon kom hem till USA och kunde visa upp originaldokument från 1904!!
Serendipity – slump, den mindre än halva minut som jag gick förbi, råkade höra Mariagården……… 

Mariagården 1937, min farmor och farfar

Ödets nyck.
av Margit Nilsson, Gårstaberg

Jag har släktforskat sedan början av 1970-talet och kom ganska snart fram till att rötter på både farmors och farfars sida gick tillbaka till en Olof Sefvedsson.

Denne Olof och hans bror Hans, som var födda på Olof Anders gård i Hof, Ysby, hade varit ryttare.

Hans gifte 1744 sig med änkan på Perhansbygget, Vippentorpet, Ingar Persdotter. Han blev också min anfader.

Olof, som hade varit adelsryttare på Engeltofta i Skåne, gifte sig samma år med änkan Kierstin Assarsdotter på Jöns Pers gård, Staffanstorp 1. Han brukade gården 1744 till 1751. Därefter flyttade familjen till Sven Gudmunds gård Ysby 3. Olof hade diverse problem, och sätter eld på en granngård 1756 vilket får ödesdigra följder och han avrättas på Daggarps avrättningsplats den 2 oktober 1756 medelst halshuggning. Änkan har då sex barn att ta hand om och får försörja sig så gott hon kan. Två av döttrarna, Anna och Bengta, blir mina anmödrar.

Ett par århundraden går och i början av 1960-talet köpte min far en gård, Staffanstorp 1:3. Som nygift 1966 och tre år framåt bodde jag och min man på denna gård. När jag för en tid sedan läste mantalslängder, upptäckte jag, att det var samma gård som Olof Sefvedsson en gång brukat. Varken min far eller jag hade en aning om detta. Gården är ur släktens ägo igen och vem vet om ett par hundra år kanske någon ättling till mig eller någon annan släkting brukar gården igen.